Snabba lägganden!
Helgen dårå
Igår hade jag gett mig den på att Gucci skulle återkalla sitt minne gällandes inkallning med ställande och läggande! Hon hade av någon anledning fått för sig att man lägger sig jääättelångsamt när matte säger ligg.. Hon hade även fått för sig att när man springer till rutan så ska man springa runt främre högra konen och sen gå in i mitten.. Ja, jo visst .. det är ju bra, men inte rätt.. Så vi begav oss iväg på en liten 2 timmars promenad med ryggsäck på nedpackad med 5 koner, leksaker, godis och apporter (måste ju träna lite sånt också).
När jag tyckte att vägen såg ut att se mindre livsfarlig än vanligt, utan drivor med snö och minimalt med is, så ställde jag upp konerna och skickade henne. Och så fortsatte vi på vår promenad. Hon var helt galet taggad hela promenaden och sprang ut på åkern och slängde sig ner som värsta vallhunden ;) Så jag tänkte hmm.. det här kan jag utnyttja! Så varje gång hon sprang iväg och slängde sig fort som tusan så klickade jag, slängde leksaken och skrek superduperglad! Och vet ni vad? Efter att ha gjort det några gånger så funkade det! Vi hade nästan kommit ner till sjön och när hon sprang iväg från mig så kallade jag in henne, skrek stanna och fick ett underbart ställande! Kallade in igen och ropade sedan Ligg! Och inte var det någon halvljummet läggande här inte, nej nej! Nu blev det "Tjong i ballongen" Aldrig sett ett så bra läggande! Åh vad glad jag blev! :D
Tänk, det funkar att vara envis :)
Rutan gick också bättre och bättre för var gång vi körde. Kanske jag skulle ta henne på promenad själv oftare, utan den där lilla Lyran... Vi får så mycket bättre kontakt då.. Annars busar hon ju bara med Lyra hela tiden. Nu ville hon verkligen träna med mig, och så glad hon var hela tiden. Det är som att hon är som en helt ny hund..
Hon har tappat nästan all päls och ser ut som en liten valp, min lilla 7:åring :P Det har mycket med att göra att hon beter sig som hon gör, helt klart! Men kanske gjorde den där operationen mer än vad vi trodde. Hur vet man hur länge de har gått med en påbörjan till livmodersinflammation? Det kan man nog inte veta.. Hon hade ju en förstorad livmoder och det förstod jag är inte bra, och därför rådde veterinären oss att ta bort den. Det var jobbigt i början när hon inte fick gå på annat än 5-10 minuters koppelpromenader.. Hon och jag sov en vecka (eller var det två) i vardagsrummet med tratten på. Men nu, nu börjar hennes fina mage få pälsen tillbaka! Och hela hunden bara lyser livsglädje!
Idag promenerade vi från Vansö till Stationen i Strängnäs. Det tog oss 1 timma och 24 minuter, tur att det var så soligt, varmt och skönt att klädseln endast blev linne och jacka efter ett tag :) Väl där tog vi bussen till Eskilstuna för att hälsa på Anette. Där fick Gucci prova på livet som lägenhetshund. Jag tycker hon tog det riktigt bra! Hon klarade även av gästerna som kom och morrade bara lite ;)
Idag blev det endast apportövningar och fjärrdirigering. Jag försöker lära henne det som jag har sett andra hundar kan, tänker mest på Petter, han är så cool med sina apporteringar! Jag vill att hon ska kunna hålla i apporten och verkligen Hålla! i den. Om jag tar tag i den så ska hon inte släppa. Drar jag i den så ska hon hålla i.. Vi är på bra väg, det går framåt och det är roligt! Än så länge håller hon kvar apporten om jag pillar på den och håller i den lite lätt, super bra! Förut bara släppte hon hela tiden så fort min hand närmade sig munnen. Nu har hon lärt sig lite vad jag vill duktig hund :)
Ja, vi har även tränat lite på slalom (inte så lätt då vårt slalom sitter fast i snön) och "gå runt". Det gick helt ok. Skulle vilja sätta ut slalomet så det är helt, just nu står det i tre delar.. Jag blev helt inspirerad av Veronica Bache och hennes film som jag hittade med slalomträning. SÅ vill vi också ha det, SÅ duktiga ska vi bli! :D
Tjo och tjing!
Igår hade jag gett mig den på att Gucci skulle återkalla sitt minne gällandes inkallning med ställande och läggande! Hon hade av någon anledning fått för sig att man lägger sig jääättelångsamt när matte säger ligg.. Hon hade även fått för sig att när man springer till rutan så ska man springa runt främre högra konen och sen gå in i mitten.. Ja, jo visst .. det är ju bra, men inte rätt.. Så vi begav oss iväg på en liten 2 timmars promenad med ryggsäck på nedpackad med 5 koner, leksaker, godis och apporter (måste ju träna lite sånt också).
När jag tyckte att vägen såg ut att se mindre livsfarlig än vanligt, utan drivor med snö och minimalt med is, så ställde jag upp konerna och skickade henne. Och så fortsatte vi på vår promenad. Hon var helt galet taggad hela promenaden och sprang ut på åkern och slängde sig ner som värsta vallhunden ;) Så jag tänkte hmm.. det här kan jag utnyttja! Så varje gång hon sprang iväg och slängde sig fort som tusan så klickade jag, slängde leksaken och skrek superduperglad! Och vet ni vad? Efter att ha gjort det några gånger så funkade det! Vi hade nästan kommit ner till sjön och när hon sprang iväg från mig så kallade jag in henne, skrek stanna och fick ett underbart ställande! Kallade in igen och ropade sedan Ligg! Och inte var det någon halvljummet läggande här inte, nej nej! Nu blev det "Tjong i ballongen" Aldrig sett ett så bra läggande! Åh vad glad jag blev! :D
Tänk, det funkar att vara envis :)
Rutan gick också bättre och bättre för var gång vi körde. Kanske jag skulle ta henne på promenad själv oftare, utan den där lilla Lyran... Vi får så mycket bättre kontakt då.. Annars busar hon ju bara med Lyra hela tiden. Nu ville hon verkligen träna med mig, och så glad hon var hela tiden. Det är som att hon är som en helt ny hund..
Hon har tappat nästan all päls och ser ut som en liten valp, min lilla 7:åring :P Det har mycket med att göra att hon beter sig som hon gör, helt klart! Men kanske gjorde den där operationen mer än vad vi trodde. Hur vet man hur länge de har gått med en påbörjan till livmodersinflammation? Det kan man nog inte veta.. Hon hade ju en förstorad livmoder och det förstod jag är inte bra, och därför rådde veterinären oss att ta bort den. Det var jobbigt i början när hon inte fick gå på annat än 5-10 minuters koppelpromenader.. Hon och jag sov en vecka (eller var det två) i vardagsrummet med tratten på. Men nu, nu börjar hennes fina mage få pälsen tillbaka! Och hela hunden bara lyser livsglädje!
Idag promenerade vi från Vansö till Stationen i Strängnäs. Det tog oss 1 timma och 24 minuter, tur att det var så soligt, varmt och skönt att klädseln endast blev linne och jacka efter ett tag :) Väl där tog vi bussen till Eskilstuna för att hälsa på Anette. Där fick Gucci prova på livet som lägenhetshund. Jag tycker hon tog det riktigt bra! Hon klarade även av gästerna som kom och morrade bara lite ;)
Idag blev det endast apportövningar och fjärrdirigering. Jag försöker lära henne det som jag har sett andra hundar kan, tänker mest på Petter, han är så cool med sina apporteringar! Jag vill att hon ska kunna hålla i apporten och verkligen Hålla! i den. Om jag tar tag i den så ska hon inte släppa. Drar jag i den så ska hon hålla i.. Vi är på bra väg, det går framåt och det är roligt! Än så länge håller hon kvar apporten om jag pillar på den och håller i den lite lätt, super bra! Förut bara släppte hon hela tiden så fort min hand närmade sig munnen. Nu har hon lärt sig lite vad jag vill duktig hund :)
Ja, vi har även tränat lite på slalom (inte så lätt då vårt slalom sitter fast i snön) och "gå runt". Det gick helt ok. Skulle vilja sätta ut slalomet så det är helt, just nu står det i tre delar.. Jag blev helt inspirerad av Veronica Bache och hennes film som jag hittade med slalomträning. SÅ vill vi också ha det, SÅ duktiga ska vi bli! :D
Tjo och tjing!
Kommentarer
Postat av: Malin
Vilken underbar promenad ni verkar haft, jag tror det är viktigt att bara ta ut en av hundarna ibland, man märker skillnad direkt! Så egentligen är det intressant hur man envisas att ta ut båda hela tiden, när det är så mycket roligare att bara gå med en! Men man är ju så lat ;)
nu inspirerade du mig till lite lydnadsträning, tjoho!
Trackback
