Emelie Larsson

Igår läste jag ut Min vän Henry! Läs den! Verkligen! Det var en underbar bok! Handlar om ett par som får en autistisk pojke, Dale. Boken beskriver deras kamp för att få Dales tillstånd erkänt som autism. När Dale är 2 år(tror jag det var) så bestämmer de sig för att skaffa Henry, en golden retrivervalp! Den var verkligen helt underbar boken, jag grät som en tok de sista kapitlen! :p

Idag blev jag väldigt arg..! Vet inte när jag blivit så arg förut..och förvirrad... Så här var det:

Jag hade precis börjat min och Hollys eftermiddagspromenad. Vi kom upp till den lite större vägen(som jag tyvärr inte minns namnet på just nu), och uppe vid den vägen ser jag en hanne av kamphundsras ligga på lur.. Hjälp tänkte jag(lite rasistisk som man försöker att inte vara) vad ska jag göra nu, tänk om han flyger på Holly. Men han verkade vara en ras gosse, viftade på svansen när vi kom och nosade snällt på Holly. Var har du husse och matte? Frågade jag. Inget svar..(konstigt). Så jag tittade på numret på halsbandet och rinde både hemnummer och mobilnummer men inget svar. Hmm.. vad ska jag göra, jag har inte så mycket tid på mig.. Klockan var 14.35 och jag skulle hämta Sophie från skolan 15.05.. Så började känna mig lite stressad..  Började gå mot Old mans hill och tänkte att jag kunde fortsätta ringa medan jag började vår promenad lite långsamt och försiktigt.. Så det gjorde jag.

Han följde med oss hela tiden och verkade väldigt glad över att få följa med oss på promenad.. Så när jag hade kommit upp på toppen av Old mans hill lyckades jag få tag på ägaren. Kvinnan i luren verkade inte vara medveten om att hon hade tappat bort sin hund. Men hon sa att hon skulle komma och hämta honom. Bra, tänkte jag, skönt, då hinner jag kanske med en kortispromenad ändå. Vart bor du då? Frågade jag kvinnan. Ja, det beror på åt vilket håll du tittar åt när du står på Old mans hill sa hon, ja.. jo.. det förstås. Så jag sa att jag stod och tittade mot skogen. Då svarade hon att hon bodde till vänster när man tittade mot skogen.. hmm.. okej..då går jag åt det hållet då sa jag så lade vi på.. Lite läskigt blev det nu när hannen ville leka med Holly, men lekte alldeles för våldsamt så Holly blev rädd och tänkte bita tillbaka.. Inte rätt sak att göra när det är en kamphund man kämpar emot.. Blev lite smått nervös och tänkte att nu kommer han bita henne, för han såg galen ut när Holly blev rädd och visade tänderna... =S

Kom ner till slutet av backen, men insåg ganska snabbt att det här var ju fel.. huset som ligger till vänster här, är ju alldeles för långt borta för att det ska räknas som intill old mans hill.. Så jag vände och ringde upp kvinnan igen.

Jag tror att jag måste ha missförstått dig, sa jag lite försiktigt, vilken sida av Old mans hill var det du sa att du bodde på? "I've just been up on the top of old mans hill and it was no one there" Var kvinnans riktigt snorkiga svar. Du kan släppa honom, det är okej säger hon. Va? Har du honom i koppel? Nej det har jag inte, han är här och springer runt och försöker leka med min hund. Jaha...  Men jag står här vid skylten där det står Old mans hill säger hon då. Ja, jo.. det gjorde ju jag med.. men på andra sidan.. Okej, svarade jag. Jag kommer över till andra sidan, tar bara ett par minuter. Okej, tack svarade hon och slängde på luren.

Jag vet inte hur jag ska kunna förmedla det tonläge som hon hade när hon pratade med mig. Det var som att hon var riktigt irriterad över att jag hade hennes hund. Att hon fick vänta på mig och att jag tog sååå lång tid på mig att komma tillbaka med honom. Men vänta lite.. vem var det som ringde för att berätta att hennes hund var vid stora vägen, och som riskerade att bli påkörd av bilarna? Hmm..

I alla fall så kom jag upp på toppen av backen igen, varm och irriterad över att det tog så mycket längre tid än jag hade tänkt att gå på en promenad med Holly..och inte kom vi någon vart heller.. Det var väl inte mitt fel att hunden valde att gå på promenad med oss. =/ Hon frågade flera gånger i telefonen om jag hade honom i koppel. Hon trodde att det var därför han inte kom när hon ropade... När vi kom halvvägs ner för backen så ser jag en bil som står vid vägen. Kvinnan i bilen stiger ur, ropar på sin hund, hunden hoppar in i bilen och kvinnan kör iväg. Allt innan jag ens kommit i närheten av att kunna prata med henne, eller ens se hennes ansiktsuttryck...

Jag vet inte om det är jag som överreagerar eller vad det är.. men jag tycker inte att man beter sig så som hon gjorde..! Om en främling ringer dig och berättar att den har hittat din hund, skulle du inte bli glad och tacksam då? Inte arg och irriterad på personen i fråga? Usch, hon förstörde verkligen mitt humör... =(

Ja.. så det var min dag.. Nu ska jag snart till Sam och få mig en STOR kram! Det känner jag att jag har förtjänat! ;)

Puss hej